Alla samlades utanför resebyrån kl 8 på morgonen. Hotellet vi bodde på låg i samma byggnad som resebyrån så vi behövde inte gå särskilt långt i alla fall. Alla klev på en buss och vi åkte vidare mot gränsen. På den kinesiska sidan flöt det på smidigt förutom att vi fick stå och vänta i kö ganska länge. Det var flera grupper som skulle över till Nordkorea samtidigt och eftersom det var passkontroll så tog det ett litet tag.
En kinesisk tidning var på plats för att göra ett reportage om alla turister som åker från Kina till Nordkorea. Han fotograferade mig när jag fick stämpel i passet. Undrar om jag är på bild i någon kinesisk dagstidning nu.
Från Kina till Nordkorea går det en bro. Bron är nästan en kilometer lång och den kinesiska bussen körde oss över till Nordkorea. Det är faktiskt den enda bilvägen in till Nordkorea. Väl där så fick vi sitta och vänta i bussen ganska länge. Till slut kom en nordkoreansk militär in i bussen och samlade in allas pass. De skulle behålla mitt pass under hela min vistelse i landet, något som inte kändes helt jättebra. Men vad gör man. Det kom även in en läkare i bussen och han kontrollerade allas kroppstemperatur med en apparat som han höll mot örat. Har man feber får man antagligen inte komma in i landet.
När passen var insamlade och temperaturen kollad så åkte chauffören en bit till, till huset för själva gränskontrollen. Alla fick gå av bussen, plocka ur all packning och sen gå in i en liten turistbutik. Inne i butiken fick alla order om att ställa upp sig i två raka led. Kvinnor i ett led och män i ett led. I början på varje led stod ett litet runt bord, där var och en fick lägga upp sin packning och öppna den. Man fick även tömma alla sina fickor och lägga upp innehållet på bordet. Därefter blev man visiterad lite snabbt med en metalldetektor och så började dom rota igenom väskorna. Allt packades upp och dom klämde och kände på saker. Min kamera, som jag varit lite orolig för, var dom inte särskilt intresserade av, och allting var över på kanske en minut.
Jag fick packa ihop min väska själv igen och sen gå ut och sätta mig i en annan buss som stod och väntade på oss. Denna buss tillhörde en Nordkoreansk resebyrå så nu var vi i händerna på den nordkoreanska staten. Hela gränsöverfarten tog drygt en timme inklusive väntetid. Stämningen var rätt avslappnad och vakterna var trevliga och inte alls påträngande, även om dom faktiskt kollade igenom hela ens packning inför ögonen på alla andra resenärer.
Det var nån medresenär som hade med sig otillåtna saker. Vakterna konfiskerade en kikare. Många hade videokameror med sig men det var helt okej tydligen. Ingen hade med sig mobiltelefon eller laptop, men om man haft det hade även de blivit konfiskerade. Om jag förstod rätt så skulle man få tillbaks sina beslagtagna saker vid utresan.
Inledning: Fyra dagar i Nordkorea
Dag 1: Gränskontroll
Dag 1: Första staden Sinuiju
Dag 1: Tågresa till Pyongyang
Dag 2: Gränsen mot Sydkorea, DMZ
Dag 2: Kim Il Sungs födelseplats och besök på skola
Dag 2: Arirang Mass Games
Dag 3: International Friendship Exhibition
Dag 3: Pyongyangs tunnelbana
Dag 3: Kim il Sungs staty
Dag 3: Juche-tornet
Dag 4: USS Pueblo och tågresa hem