Redan innan avresan visste vi om att vi skulle besöka en skola i Pyongyang, och att vi kunde ta med olika gåvor om vi ville. Pennor och liknande småsaker. De är Nordkoreas framtid och jag vill gärna ”investera” i dom, så jag tog med diverse presenter.
Vi kom till skolan vid 15-tiden och fick ett varmt välkomnande av skolans rektor. Skolan såg ganska gammal ut och behövde nog renoveras lite.
Först fick vi gå till ett rum där skolan samlat alla sina priser och utmärkelser, som skolans elever fått i olika tävlingar. Där fanns även en massa bilder på framgångsrika elever. När vi gick genom korridorerna så var det några elever som var ganska nyfikna på oss. Ett par som vi mötte i trappen stannade även till och bugade åt mig lite nervöst.
Sist men inte minst så fick vi se ett uppträdande av skolans musikgrupp. Aulan vi var i var stor men såg ut att vara minst 30 år gammal. Alla som uppträdde hade vita skjortor och mörkblå kjolar. De var verkligen underbara. De sjöng väldigt bra.
När jag gick till vår buss såg jag några elever som lekte utanför. Det såg inte ut som om det fanns något att egentligen leka med på skolgården. Några trasiga bordtennisbord såg jag bara. Det kändes lite sorgligt att de fötts på 1990-talet men ändå inte kan få ens i närheten av det som våra barn får.
1: Hur jag upptäckte Nordkorea
2: Möte med resebyrån i Kina
3: Uppleva det nordkoreanska tåget
4: Ankomst till Pyongyang
5: 38:e breddgraden, den demilitariserade zonen
6: Vägar och bilar i Nordkorea
7: Besök på skolan
8: Mass games
9: Dags att åka hem